3

Jag kan flyga, jag är inte rädd

Så var det dax att flyga över Nascalinjerna, det Tea oroat sig mest för. Men hon var rätt lugn tills dess dom försökte dela på oss, då kom nästan tårara. Det handlade nämligen om vikt och att balansera planet. Men som tur var fick vi åka tillsammans.

Nascalinjer, Astronauten

Planet var ett litet sex mans plan, en pilot/guide och fem turister, dvs. jättelitet! Tea klängde sig fast vid Patrik som en igel, men vågade sig då och då upp ur famnen och tittade ut. Piloten körde runt, runt, runt linjerna, vi fick se alla de kända figurerna. Valen, spindeln, apan, hunden, händerna, etc. Vi så figurerna jättetydligt och piloten såg till att alla fick chans att ta bra bilder. Tyvärr gjorde detta att Tea började må illa. Men hon klarade sig utan att behöva använda spypåsen. Vi landade till slut och vi var båda ganska vimmelkantiga. Det var en jätteupplevelse, men Tea åker nog inte upp igen.

Efter flygturen blev vi körda till hotellet där vi tog en välbehövlig power-nap för att få bort illamåendet. Kl 12 var vi tvugna att checka ut. Behövde nu fördriva tiden fram till kl 22, då vi hade transfer till busstationen, där vi ska nattbussen till Arequipa. Packningen lämnade vi på hotellet. Vi har strosat runt stan och shoppat lite till oss själva och lite presenter. Senare på kvällen blev det en sen middag.

3 thoughts on “Jag kan flyga, jag är inte rädd

  1. Det där med nattbussen upp bergen skall bli spännande att läsa hur det var. Lika svajigt som flygturen?

Comments are closed.